Time to go. Albin vid starten av trekkingvägen. Han hade till alla kineser roande en skateboard med sig genom hela vandringen (Varför inte?). Undra hur många som varit uppe på toppen med en skateboard?


Fotopunkt. Hela gänget framför den kinesiska flaggan. Lite turistiga måste man ju vara... Man är ju ändå i Kina.


Batman approved. Efter några timmar av vandrande blev det mörkt så då fick vi ta och ge upp och ta in på närmaste guesthouse. Där lyckades vi beställa in de två vidrigaste dryckerna möjligt. Yak Butter Milk Tea och Naxi familjens egna hembrända Baiju (kinesisk vit sprit). Yak Butter Milk teet sas vara bra inför vandring och Baiju sas ge nödvändig värme. Varken den ena eller andra var tillräckligt ovidriga för att drickas upp. Spriten kunde i alla användas för desinfektion... Teet luktade precis som en vätekudde men smakade inte alls som den... inte för att jag vet hur vätekudde smakar men ändå.


Mycket utsikt blir det. Så dagen därpå vaknade tre av oss upp tidigt för att ge oss av på vandring. De andra två gav upp och tänkte vandrade på en annan stig ner för berget till den stora vägen. Vi tre som inte var så mesiga tog oss med raska steg iväg. Vi nådde snart den värsta stigningen på hela leden, the 28 bends, en snabbt stigande stig som vinglade sig fram och tillbaka över bergets rygg. Vid foten av sluttningen fanns det en liten butik som enligt dem själv "sålde det som behövdes för att klara av the 28 bends". Alltså snickers och marijuana. Av någon anledning så tror jag inte att det säljs gräs vid början av kebnekaise öppet i stånd. Men vad vet jag.


It's a long way to the top... Efter många om och men eller inte så lyckades vi ta oss ändå upp så långt upp till toppen som vägen ledde oss så då tog vi en snickerspaus. Fan vad gött det är i Kina med platser i Kina där det inte låter av bilar tjugofyra sju. Fint var det också. Förjävligt...


Här finns bara majs så långt ögat kan se... och kanske ett par små små marijuana plantor... eller flera stora... eller plantage av dem extremt väldigt mycket lite gömda bland majsplantorna... whatever...

Tro det eller ej men till slut så lyckades vi ändå ta oss genom hela gorget. Wiihoo. den kvällen tog vi oss vidare till vår sista destination: Lijiang. En sista bild för att avsluta mitt reportage (ja det är ett reportage, syns inte det?) om Tiger Leaping Gorge:


Fjortisbild! Vad annars?!

Syns.