Hello hello.

I don't know why you say hello, I say hello.

Så var gör man mer i Dali än att spela biljard? Man åker där ifrån!
Efter att ha tröttnat på att kolla på alla turister som sprang omkring överallt i stan bestämde vi oss för att hyra in några cykar och sticka norrut till någon stad vi hört talas om. Det finns en del städer på landsbyggden i kina just fyi. En verkade lite spännande i alla fall så dit drog vi. Det var den väl inte precis men som det brukar vara så är det resan och inte målet som är det viktiga.


Vi cyklar runt i Världen... Långt där borta bortom portalen kan man nästan på den här bilden se Dalis enda riktiga sevärdighet: De Tre Pagodas. Tog jag någon bild på dem? Nupp.

Cyklandendet gick framförallt på den långa raka tråkiga vägen som ledde norrut från stan så efter att ha tröttnat på den så bestämde vi för att asfalt var för mesar och svängde av till grusstigarna. Dessa tog oss förbi massa bondesamhällen istället vilket var mycket roligare. Att försöka snacka med kineserna här var dock rätt så svårt då mandarin inte var deras starkaste sida. Så är det ibland. Hello var de i alla fall duktiga på att skrika efter oss och ett och annat Nice to meet you fick man också. Alla verkade annars rätt så upptagna med sin skörd annars.


Lǎorén. Vid ett av våra många vattenstopp mötte vi på den här snubben. Trotts att vi enbart hade några små enstaka ord gemensamt på de olika kinesiska språken skulle han ändå absolut bjuda in oss att sitta ner i på hans terrass och ta igen oss. Schysst snubbe. Vi fick se på kaligrafi som han gjort och äta frukt från hans träd. Till slut kom vi på att vi nästan kunde prata med honom genom skrift. Jag säger nästan då hans handstil var näst intill oläslig för oss. Vi fick i alla fall reda på att han varit soldat tidigare och lite annat om honom.

Efter att tagit igen oss så åkte vi vidare till vårt mål där vi stannade i typ en timme innan vi åkte hem igen. Det var samma sak där som i Dali ändå så. Runt sex mil fram och tillbaka var det tydligen enligt google maps så det skulle väl jag räkna som den veckans motion.... eller....?

Nej ni det får nog banne mig bli en triologi av bara Dali för nu har jag tröttnat på att skriva för den här kvällen. Men nu får ni lite innehåll utspritt i alla fall så var glada.

Syns.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0