Dead man walking. Det blev snabbt mörk när vi gick in bland träden. Bara minimalt med ljus lyste in mellan grenarna. Sakta men säkert lyckades vi ta oss upp för den branta slutningen. Ett enda litet snedsteg kunde leda till det långa fallet mot vår död. Då ljudet av bilarna försvann försvann även all kontakt med omvärlden. Mobilerna knastrade till i fickan och kunde inte längre få någon signal. Träden verkade sluta sig bakom oss. Efter att ha vandrat i vad som kändes som timmar dök några stenfigurer upp. När vi kom närmare kunde vi från det knappa skenet se att det var en gravplats vi kommit till. Gravstenarna verkade på något vis familjära och efter att ha skrapat bort mossan på de närmaste av dem kunde vi läsa... DUHDUHDUH... våra egna namn! Den första graven öppnade sig och slukade en av mina vänner. Min andra kompis försökte fly men då han tog sitt första steg utlösta han en giftpil som snart tog ner honom. En snara sköt ut från en av stenarna och drog in honom till sin grav. Nu var det bara jag kvar och bara genom min stora kunskap om uråldriga fällor (alltså från Indiana Jones) lyckades jag ta mig levande därifrån.

Eller så var det bara en vanlig vandrig upp på ett berg i solsken. Men det passade inte med bilden jag hade så ni får bestämma själva vilken ni tror på. Gravplatser stötte vi i alla fall på och några kineser som verkade vara uppe på berget för att plocka stora kottar. Varför kan man ju undra. Jag gissar att de skulle spruta guldfärg på dem och göra julpynt men det är bara jag.

En sista historia från Dali (mest för att jag vill lägga upp roliga bilder därifrån). Sista kvällen på hostelet råkade det vara Crossdressingparty vilket betydde att alla klädde upp sig fint. Och med alla menar jag alla i personalen. Jag skulle gärna ha klätt upp mig men tyvärr hade jag glömt min klänning i Kunming. Jaja vad är en bal på hostelet. 


Baren i Humpen. Det roliga med hela kvällen var att personalen söp sig riktigt fulla bakom bardisken vilket ledde till att man fick rätt så välblandade drinkar den kvällen om vi säger så. Kul blev det i alla fall.

Sexigt värre. Till vänster har vi Robin och till höger den mycket trevliga venezueliska hippien Juan som bodde i ett tält på fälten utanför stan (där det växta Marijuana plantor precis överallt) och tillverkade stressbollar med sina polare som de sålde till alla turister för att tjäna ihop pengar för kunna åka till Nepal. Grejen var den att de typ tjänade hur mycket som helst... så det kanske man får ta och göra till nästa medeltidsvecka. Same shit typ.

Dagen därpå lämnade vi till sist Dali och drog oss vidare till Tiger Leaping Gore men det, mina kära läsare är en berättelse för en annan dag........ alltså imorgon. Det kommer imorgon så det är bara att vänta ett litet tag. Det överlever ni nog.

Syns.