At worst I feel bad for a while. But then I just smile. I go ahead and smile.

Saker som får mig att le:

Sent en vanlig tisdags kväll vandrar jag för mig själv längs floden som leder hem till min lägenhet med hörlurar proppade ner i öronen så jag knappt hör någonting. Med min raska takt vandrar jag snabbt förbi två 60+ kinesiska gubbar. När jag paserar dem hör jag genom min egen musik att de på en mobil går och lyssnar på musik. I min nyfikenhet drar jag ur en hörlurar och förväntar mig att höra det gamla vanliga skrället som ljuder över hela kina. Men vad hör jag: Vengaboys Boom, boom, boom, boom!



Man kan inte göra något annat än att le.