En anekdot!
Jag var ute och gick längs klippkanten över hamnen i det soliga vädret när plötsligt Barack Obama med en cigarr i munnen kommer fram till mig och frågar om jag hade en tändare. Tyvärr hade jag ingen tändare vilket jag meddelade honom. När han inte fick chansen att röka blev han plötsligt väldigt aggresiv och började slå och sparka på mig. Jag försökte naturligtvis fly från den nu vansiniga presidenten men han förföljde mig. Jag lyckades skaffa mig ett försprång men i ett försök att kolla över ryggen för att se om jag skulle klara mig råkade jag snubbla och föll över kanten mot den snabbt närmande marken.
I detta ögonblick skulle jag med största möjliga chans dött (resulterande i att jag inte skulle kunnat skriva det här inlägget) om det inte varit så att jag lyckats falla precis genom ett hål i tids- och rymdväven. Hålet lyckades föra mig till precis två timmar innan mitt möte med Obama och rakt på vår yttertrappa. Eftersom min kunskap om science fiction lärt mig att det viktigaste att tänka på när man reser i tiden är att inte möta sig själv gömde jag mig en bit bort från mötesplatsen och inväntade Obamas ankomst med en tändare.
Efter en stund så kom till slut Obama med sin cigarr och jag erbjöd mig att tända den. Eftersom han nu inte mötte på den första jag, blev sur på honom/mig, jagade honom/mig nerför bergskanten och ner i tidsrymd hålet skapade detta en paradox vilket ledde till att den nya jag tynade bort i intet. Det sista jag såg innan jag försvann var i alla fall en leende Obama som vandrar in i en blå poliskiosk som teleporteras bort.
Så nu kanske ni frågar: hur kan du nu sitta och skriva detta inlägg om denna Olle bevisligen inte träffade på Obama eller föll genom ett hål i tidsrymden. Svaret är att om jag skulle berätta det för er skulle det skappa en så stor paradox att större delen av det kända universum skulle explodera.
Så i hopp om en fortsatt framtid: DFTBA!
Kommentarer
Postat av: Josefin
gah jag blir galen, lever du eller inte? :O
Trackback
