Jag har i veckan hållt på och rensat ut min min bokhylla. På nedre planet upptäckte jag att det i två år (sen min konfirmation) har stått en bibel. Aha tänkte jag och en idé uppkom. Som ni kanske förstår av titeln kommer här min tolkning av en slumpmässigt vald historia ur det gamla testamentet (eftersom nya är så himla tråkig). Dagens stycke: Andra Moseboken 32 det vill säga "Guldkalven".

Så Moses och israeliterna är alltså ute och vandrar (/flyr) då en röst i moses huvud (/gud) säger åt honom att gå upp på en kulle där de skulle diskutera lite regler och sånt. Eftersom Moses var tvungen att rista in 10 budord på ett par stenblock (/få dem av gud) så tog detta en bra stund. 

Nedanför kullen börjar israeliterna tröttna på att vänta och bestämmer sig, like you do, att börja tillbe en guldkalv. Inget fel med det, gör vi inte alla sånt när vi är uttråkade. Rösten i Moses huvud (/gud) tycker dock inte om det här och, jag citerar, säger "Min vrede skall drabba dem och jag skall förinta dem." Liiite överdrivet Gud. I alla fall, Moses ber gud att inte straffa dem och gud lugnar ner sig lite ett tag. 

Så Moses går ner och försöker snacka med folket. Han börjar med att fråga vilka som är för "Herren gud" och sen låter han döda resten. Perfekt. Klart med det. Adjö folk som ville var lite annorlunda, alltså typ 3000 pers. Låt mig presentera: Diplomaten Moses.

Så för att sammanfatta det hela så kan man säga att gud var jäkligt mycket tuffare förr. På den tiden gällde det his way or the highway. Inte för att förolämpa någon men gamla testamentets gud och Hitler var inte så jätte olika om du frågar mig. När det gäller guldkalven känner i alla fall jag att skulle varit mycket mer religiös om jag fick ha något slags guldkreatur i mitt rum. Kanske bara jag...

Det här blev ett jätte långt inlägg och jag har nu tappat alla mina kristna/judiska läsare men det var det värt. Kanske bara jag som tycker sånt här är intressant men om ni vill höra mer av detta strunt kan ni ju mjaoa nedanför!

Till nästa gång: DFTBA!